Jag vill ju väldigt gärna göra den där tävlingen, men ska vi lyckas få ett 1:a pris så skall vi ha mycket tur... och som sagt... jag litar inte på turen så jag har lämnat återbud.
Men det är egentligen jäkligt tråkigt att vara sån... ett kontrollfreak alltså. Och det gäller inte bara när vi ska ut och tävla... det gäller tyvärr i de allra flesta andra fall också. Tänk om ni bara visste så många gånger jag önskat att jag bara kunde rycka på axlarna och strunta i hur det går, och vilka följder det får. Livet måste vara ganska så enkelt för dem som kan vara såna....
Det är detsamma med den där belastningen som heter pliktkänsla... jag lider tyvärr av den också. Har jag åtagit mig något så gör jag det, och då ska det jäklar i min själ göras ordentligt också. Även om jag ångrat mig tusen gånger sedan jag åtog mig eländet... har jag lovat så har jag.
Och jag misstänker att jag är lika jobbig för omgivningen som jag är för mig själv... kontrollfreak och ovanpå det höga krav på att folk gör det dom sagt dom ska göra.... och dessutom i tid. Jaja... man är ju tyvärr som man är, svårt att ändra på sånt.
Men herregud säger ni nu.... åk och tävla, det gör väl inget om det inte går så bra!
Och det gör det kanske inte, men det är inte roligt då, och det ger inga bra erfarenheter till unge herrn som kanske misslyckas med både det ena och det andra utan att vi kan rätta till det just där och då.
Jag tävlar aldrig för att träna... eller testa var vi står... jag tävlar för att uppnå mina mål, och i lydnadsklass är det alltid att få ett 1:a pris. Hur vi sedan placerar oss i förhållande till övriga tävlande är helt oviktigt... även om det förstås oftast är lite kul att vinna.
Men vi är inte färdiga med fjärren.... förut satte han sig inte upp... lagd Jippie ligger, kunde man säga då, nu sätter han sig med sånt tryck att han lättar från marken, vilket innebär att flyttar sig lite. Läggandet därefter görs också med sånt tryck att han hoppar framåt en bit... så nu gäller det att hitta mellanläget mellan då och nu... då blir det nog bra.
Och hopp-sitt har samma status som tidigare... om han mot all förmodan sätter sig på andra sidan hindret, då gör han det minst en meter åt sidan. Men jag tror jag ska strunta i det och istället lära honom att alltid söka upp hindret och hoppa när kommandot Hoppa kommer.
Fast då behöver man ha tillgång till ett hinder stup i kvarten om det ska lyckas, och det har vi ju inte så som vi bor. Grannarna uppskattar nog inte att jag placerar ett hinder mitt i gångvägen utanför huset...
Fast det där med att sätta sig snett tror jag är en "barnsjukdom"... det rättar nog till sig automatiskt med tiden tror jag. Men... det behövs lite mängdträning för det förstås.
Jaja... vi är inte färdiga för klass 2 helt enkelt... vi har tränat för lite, och det kan jag ju bara lasta mig själv för.
För övrigt är det fullt upp med allting.... jag är ju "ledig" hela dagarna, men för det mesta hinner jag aldrig göra en bråkdel av det jag vill. Som den plikttrogna idiot jag är så går alltid tråkiga plikter före det som är roligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar