Näe, det är inte lätt...

Idag har vi tränat lydnad igen. Det blir tyvärr långt mellan gångerna eftersom det är så många andra vardagsplikter som måste prioriteras, och då räcker sen inte min ork till att träna hund också.

Men idag hände det...

Vi står ju inför klass 3 nu då, och jag har inte gjort med Jippie som jag brukar med mina hundar. Tidigare har dom i stort sett varit klara för elit när vi startat i klass 1, men så är det inte med Jippie. Och det beror inte på honom, det beror enbart på min ork och min... ibland... bristande träningslust.

Men nu måste vi alltså ta tag i klass 3-momenten "på allvar".

Det fria följt är ju som det är, jag avskyr att träna det momentet så det finns nog inte nån större chans att det blir bättre. Jag får bita i det sura äpplet och nöja mig med de betyg det ger... på både gott och ont.

Sättande... under gång...  det kan han inte. Och det blir exakt samma problem med det som med läggande under gång... han lyssnar för dåligt och missar mitt kommando. Han är lite typiskt karl... kan inte göra två saker på samma gång.  Hålla fokus och gå fot samtidigt... och dessutom lyssna på matte när hon plötsligt säger Sitt!... eller Ligg!... det klarar inte en liten Jippiehjärna... inte just nu i alla fall. Ställande under gång däremot... det gör han suveränt snyggt. Men där behöver han liksom bara stanna... inte krångla med nåt sättande eller läggande.

Inkallande med ställande.... där är vi på gång. Blir kanske inte nåt jättestort problem tror/hoppas jag. Men vi har bara kommit halvvägs eller så. Har inte det rätta avståndet, och ställer honom ganska så nära mig än så länge. En bit kvar innan det är färdigt med andra ord.

Sändande med platsläggande och inkallande.... rutan populärt kallad.  Tja... springa till rutan fixar han, stanna fixar han, lägga sig ner fixar han... men att sedan ligga kvar när matte går mot rutan och sedan vänder ryggen åt honom, det är fortfarande lite svårt. Jag måste dela upp det där momentet lite mer och träna de olika bitarna för sig. I all synnerhet det där med att ligga kvar och vänta på inkallningssignal.

Apportering och hopp över hinder. Det bör inte vara några problem, funkar i alla fall när vi tränar. Och här har han inte lika lätt för den där extrasvängen som han så gärna vill ta för att demonstrera att apporten faktiskt är hans. Men det kanske kommer när han blir ordentligt varm i kläderna.

Apportering av metallföremål bör inte heller vara några problem. Har inte fått några extrasvängar med metallen, men vi har å andra sidan inte tränat det så mycket heller. Finns ännu tid för överraskningar....

Vittringsprov och apportering...

Han börjar fatta vad som förväntas av honom nu, även om pinnarna ligger en bit bort. Men istället har han börjat slarva med avlämningen. Hans klantiga matte belönade med bollen vid något tillfälle och sen är det kört......  nu spottar han ut pinnen så fort han slagit ner sin lilla rumpa vid min sida och så sitter han på språng, redo för att jaga den där förbaskade bollen. 

Bollen gör honom helt blockerad, det räcker med att han vet att den finns i fickan så varken hör eller ser han. Svårt det där... att hitta rätt belöning. Och svårt när dom är så lättlärda att en enda gång räcker, sen har man ett misstag som måste jobbas bort, och då går det minsann inte på en enda gång inte. 

Fjärrdirigering.... ja där har vi lite att jobba med. Han kan alla skiften, men han slarvar ibland och förflyttar sig. Och sen var det ju en bitter erfarenhet på vår sista klass 2-tävling att upptäcka att hans koncentration inte räckte hela programmet ut. Där fick han ju en total black-out inför fjärren och eftersom klass 3-programmet är både längre och svårare så riskerar vi förstås samma sak igen. 

Det gäller för matte att inse att den här hunden måste tränas i uthållighet, mental uthållighet alltså. Han jobbar outtröttligt hur länge som helst, men hans lilla hjärna hänger inte alltid med lika länge. 

Gruppmomenten sittande i grupp och liggande i grupp förutsätter jag att han fixar. Jag har aldrig gått och gömt mig vid platsliggningen, men det hinner vi ju träna på. Han har ju bra stadga i såna här sammanhang så det borde inte vara några problem. Fast han är ju en mattegris förstås... kan kanske bli nyfiken på vart matte tog vägen.  Jaja, vi får träna lite på det också....

Men nu, idag, grämer det mig lite att jag inte satte lite bättre fart på vårt lydnadstävlande från början. Nu hamnar vi i den sitsen att vi måste lära in de nuvarande klass 3-momenten om vi vill tävla klass 3 i år, och sen måste vi dessutom träna in de nya klass 2-momenten (nuvarande klass 3 blir klass 2 efter nyår)  för att få tävla i den klassen efter nyår. 

Naturligtvis kan vi strunta i klass 3 i år och satsa helt på de nya momenten efter nyår, men jag gillar de där gamla klass 3-momenten. Den klassen är den allra roligaste tycker jag.... men nu försvinner den ju.

Jaja, vi får se.... det blir kanske inget alls. Men han är rolig att jobba med, virrpannan Jippie. helt outtröttlig så länge vi håller på, men han har som sagt lite svårt för det där med split-vision.... en sak i taget är det som gäller för honom och det håller inte riktigt i de här sammanhangen.  

Men det är säkert till största delen en träningssak. Om hans matte bara skärper sig lite och blir lite mer strukturerad i träningen, och planlägger saker och ting lite bättre så går det säkert att påverka.

Fast jag måste ju erkänna att jag inte är lika "hungrig" nu för tiden som jag var när t.ex. Salza var ung. Det där med att tävla känns inte så våldsamt angeläget längre, men som sagt.... klass 3 är ganska så kul så vi får väl se vart vi hamnar framöver.